inaw

Du ville prata häromdagen
O helt plötsligt blev det tyst
Jag undrar vad som hände
Vi som skrattade nyss
Du trodde säkert att jag hoppats
På nått som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
Aldrig ställt några krav

O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Och kan inte skilja på om jag vill vara med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig

Vi tar en paus och lämnar rummet
O nu släpper du min hand
På varsin sida av vägen som en främling för varann
Jag vet precis vad du känner fast du aldrig sagt ett ord
Du har viljan att bli större, här är du redan stor

Jag kan inte andas riktigt. Andas i sprialer för att hålla mig uppe och hålla mig vaken. Jag bara gråter, tårarna rinner ner längs kinderna och jag är helt randig. Jag har aldrig saknat en person såhär mycket. Jag har aldrig känt såhär heller. Jag har aldrig ens insett hur mycket du betyder för mig. Nu är du borta. Förmodligen för alltid. Jag önskar bara att jag kunde hålla om dig, en sista gång, se dig i ögonen. Prata med dig.
I morgon åker du, två och en halv vecka. Sedan när du återvänder till Sverige, då har du flyttat, lämnat allt. Finns inte kvar. Jag vill bara dunka in i ditt huvud hur mycket jag älskar dig, hur mycket jag vill vara med dig. Att jag vill att du ska vara här natt som dag. Att jag mår dåligt så fort jag inte är med dig, att jag för första gången inte letar fel och brister hos en person. Att jag litar på dig så som jag aldrig litat på en kille förut. Att jag inte ens kan beskriva känslan med dig. Du gör varje dag värd. Ett sms, ett ögonblick, ett samtal, allt bara flyter. Finns inte ens något som är värt att bråka om. Och jag vet att ingen är perfekt, för det finns ingen som är det. Men jag har då aldrig hittat någon som är bättre än dig, jag hittar inte ett enda jävla fel på dig, hur jag än försöker och vrider och vänder på det.
Jag försöker verkligen att vrida på att, för att förstå varför jag känner såhär och varför jag så  gärna vill hata dig just nu. MEN DET GÅR INTE. För jag hittar inte en enda jävla svag sida, bara så mycket bra. För du har aldrig gjort mig något dumt och inte heller något jag kan klaga på.
Jag vill vrida tillbaka tiden, just nu ett par timmar. Men gärna några månader, om inte längre. Då skulle jag gjort allt jag velat redan från första början med dig, dunkat in allting i ditt huvud. Så kanske du fattat, då kanske du inte bytt skola, flyttat härifrån och bara lämnat allt. Men jag lärde känna dig för sent, när besluten redan var fattade. När allt redan var planerat att det skulle hända.. Om tiden var för några timmar sedan så skulle jag någ aldrig sagt att jag hatade dig..

Jag skulle kunna skriva i timmar. Jag skulle kunna skriva allt jag bara känner, men jag orkar inte. För jag kan inte, för det blir fan inte bättre av det, men jag vill bara att du ska fatta en tiondel av allt jag gör och allt jag vill säga dig.
Jag säger godnatt och drar täcket över huvudet.
Och näe det är ingen klagosång, bara saker som behövde komma ut.
Jag älskar dig, det kommer jag alltid göra.
Var du än befinner dig!
Linda