Hela dagen med några ord.


Godkväll, godnatt, god..fuck!
Vaknade upp med  en sjuk huvudvärk och ont i magen. Så jag somnade om och sov tills på förmiddagen någon gång, Linda skrev och väckte mig. Så klev upp och drog på mig kläder och fixade mig lite för att piggna till. Frågan var om jag skulle göra det? Skyndade mig iväg mot ICA och mötte upp Linda och hjälpte henne välja hårfärg. Sen följde jag med henne till skolan och stannade där ett tag. Var med på en lektion och pratade ut med några där. Sen följde bruden med mig hem så vi kunde prata ut och jag färgade hennes hår, stylade henne och sminkade henne. Shit det var som att se sig själv i spegeln. En kopia av mig, så sjukt nice.

Var och kollade på när dom dansade på skolan, helt underbart. Så söta dom var, från årskurs 6-9. Så söta när dom bjöd upp varandra och bara dansade på. Otroligt söta. Jag tycker dom är goa och glada jämt. Var upp och dansade lite, det var sjukt kul. Om jag hade kunnat dansa. Men det är ändå kul att dansa runt och leva i en annan värld. Åh jag önskar jag vore sådär liten igen, bara gå och vara glad jämt och leva i en annan värld och inse hur lycklig jag varit som liten. När de varit sjukt kul.
Synd att kvällen inte slutade lika bra. Träffade ju "honom" och då fick jag veta det, sanningen. Det var sista gången jag skulle se honom idag, och han sa det inte rakt ut, utan pratade runt det men jag fattade direkt så jag blev alldeles iskall och bara tittade tomt framför mig en sekund och sedan frågade jag precis det jag uppfattade och han bekräftade. Hela min värld rasade ihop på bara några sekunder. Linda stod och kramade mig oändligt länge. Vilket behövdes. Sedan kom "han" igen och tog tag i min hand och sedan i mina axlar och kollade mig rakt i ögonen och kramade mig, det var då jag började gråta, och tårarna bara fortsatte rinna medan jag sa att jag hatade honom och vände ryggen till och gick därifrån med Linda. Min kopia, min spegelbild. Hon förstår. Alltid!
La mig i badet i mörkret med några tända ljus och lyssnade på lugn musik och tårarna fortsatte rinna. Så ett tag tänkte jag att jag borde sjunka ner under ytan och bara försvinna för en sekund, men det tjänar ingenting till, man ska inte tycka så förbannat synd om sig själv!
Så nu sitter jag här i sängen och vet inte vad jag ska göra!


Delade känslor.
Delade meningar.
Delade framtider.

Linda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0